Härliga Livet

Härliga Livet

torsdag 20 oktober 2011

Hej igen !

I går fick jag vara hemma med minstingen Isak. Endast lite feber. Lika bra att vara hemma så det inte blev något mer av det.
Kändes konstigt att vara hemma en dag mitt i veckan. Har ju bara varit hemma en dag själv när jag va sjuk.
Jag fick ju gjort en del då, hinner inget längre tycker jag.


Spegeln över byrån köpte min mamma på loppis för ett halv år sedan. Nu är den målad och upphängd.
Stor städning blev det i sovrummet utom gardin byte.


Jösses, va det blir dammigt och äckligt i ett sovrum.


Men nu är det rent och fint igen. Ska bara hitta nya gardiner som passar där.



Idag ska jag jobba igen och Ted är hemma och vabbar idag. Idag skulle mina föräldrar ha kommit hit för dom skulle ju vara barnvakt när vi åker på ålands resan, men mamma är sjuk så dom kommer troligen inte. Jag höll på att bryta ihop när dom ringde. Jag kan ju säga så här, Vi är inte bortskämda med att få hjälp med våra barn. Jag menar självklart ska jag ha mina barn själv, men ibland skulle man behöva ha  lite hjälp när man ska något el kanske om någon är sjuk. Nääää så har vi det inte och har ALDRIG haft.  Eftersom mina föräldrar bor i Skåne och mannens pappa är väldigt gammal så blir det genast lite svårare.
Men det är tur man har goa vänner som ställer upp. En familj längre upp i gatan som oxå har 3 barn i nästan samma åldrar som mina barn. Tar alla mina 3 och dom får sova där. " vi umgås så jag lämmnar inte till vem som helst"  Visst är det underbart. Jag grät av glädje.





Tack snälla familjen Fisk för att ni ställer upp och hjälper oss med kidsen.
Så vi kommer i väg i allafall.


Nu ska jag väcka mina barn som ska till skolan.
Hoppas ni får en skön helg alla goa där ute.

Kram Pernilla

2 kommentarer:

dagdrömmar i vitt sa...

Hej vad kul att du vill vara med hos mig;)
Oj du är en skånetös. härligt. Min man är från Vejbystrand.
Älskar skåne!!
Kramkram<3nettan

Anna sa...

That´s what´s friends are for...:)
Så härligt med folk som ställer upp så!
För hur det är behöver man lite egentid då och då.
Kram Anna